Jag går på gatan. Hör alla ljud, ser alla ting. Ser killen med kepsen som går med ett leende på läpparna. Ser kvinnan med barnvagnen och mannen brevid. Ser spårvagnen som mullrar fram och gnisslar när den stannar. Ser det öppna fönstret i rådhuset och gosedjuret i frisörsalongens fönster. Hör samtalen bakom mig som gubbarna håller. Ungdomarna som skrattar och tjoar fram upp för gatorn. Kyrkans klockor som klingar. Musiken från bilen som dundrar fram. Jag stoppar hörlurarna i öronen och blastar musiken för att stänga av mig en stund. Tittar
Jag hoppas att jag aldrig mer behöver vakna igen.
Det är slut på allt. Hoppet är dött. Bryr mig inte om att flytta hemifrån i framtiden, kommer ändå förhoppningsvis inte leva så länge.
Smärtan i bröstet svider. Tårarna rinner. Halsen känns tjock och trög. Klumpen i magen växer. Ändå är jag inte rädd.
Jag vill bara hem.
Jag. Vill. Bara. Hem.
Hem till ett hem jag ännu inte varit i. En plats där jag verkligen hör hemma. Där jag äntligen kan finna ro.
Varför kan jag inte bli lycklig?
Jag har skrikit efter hjä
One night,
when I tried to fall asleep.
My heart was racing.
And the dreams were chasing.
I closed my eyes and I found myself in another stressful situation, bleeding with a heart beating fast. One more minute and I'm dead. I open my eyes. Trying to calm myself by saying that it's just a dream, just a dream. I am here, I am now and I am not dying.
Closing my eyes for the second time and I'm back. Another situation, another time. I see my friends. We are smiling and laughing, but suddenly I see him. He is the villain of my dreams. He chases me, and destroys my dreams.
I see no face.
I hear no name.
But I know it's him.
My friends freezes.
"Who
Jag går på gatan. Hör alla ljud, ser alla ting. Ser killen med kepsen som går med ett leende på läpparna. Ser kvinnan med barnvagnen och mannen brevid. Ser spårvagnen som mullrar fram och gnisslar när den stannar. Ser det öppna fönstret i rådhuset och gosedjuret i frisörsalongens fönster. Hör samtalen bakom mig som gubbarna håller. Ungdomarna som skrattar och tjoar fram upp för gatorn. Kyrkans klockor som klingar. Musiken från bilen som dundrar fram. Jag stoppar hörlurarna i öronen och blastar musiken för att stänga av mig en stund. Tittar
Jag hoppas att jag aldrig mer behöver vakna igen.
Det är slut på allt. Hoppet är dött. Bryr mig inte om att flytta hemifrån i framtiden, kommer ändå förhoppningsvis inte leva så länge.
Smärtan i bröstet svider. Tårarna rinner. Halsen känns tjock och trög. Klumpen i magen växer. Ändå är jag inte rädd.
Jag vill bara hem.
Jag. Vill. Bara. Hem.
Hem till ett hem jag ännu inte varit i. En plats där jag verkligen hör hemma. Där jag äntligen kan finna ro.
Varför kan jag inte bli lycklig?
Jag har skrikit efter hjä
Dear beloved photomanipulation community . . .
Where's the love?
It seems like everywhere we look, someone is saying that the community is dying or that things are going downhill: the DDs aren't good enough, there aren't enough DDs, the wrong people are getting DDs. People are getting away with theft and copyright violations, and others are harassing them about following copyright laws that, in truth, only dA staff themselves can enforce. Meanwhile, no one is receiving feedback on their work. Where's the love?
We all want our community to be bright and strong, a place where we feel loved and where we feel comfortable coming to create and t
I live in a small village called Åby somewhere east of Sweden. I have two dogs and a family. I love Anime, music and nature, especially the wild. I love to take pictures outside whitout editing them. I like it as natural as possibly. I also like to draw manga and write stories about my characters. I hate racism and wars. That's just horrible! When I grow up I want to become a vet or a manga drawer!
Favourite Movies
Howls moving castle, black beauty and spirited away
Favourite TV Shows
The Big Bang theory, How I met your mother
Favourite Bands / Musical Artists
t.A.T.u, Cinema Bizarre, Linkin Park, System of a Down
Det har varit skumt. Mycket folk. Möte efter möte efter möte. En stor karl var med mig överallt, Janne, med tatueringar överallt. Jag vart förundrad, vem är han? Mötte läkare sen kurator sen sjuksköterska. Jag var så trött så trött så trött. Jag ville bara sova. Varje gång jag la mig ner knackade det på dörren och jag fick möta nån ny igen. Janne stack mig i armen och jag vart så illa berörd. Tre blodrör tog de, de sa inte varför.
Men sen till slut. Efter kl. 15. Så blev det lugnt. Jag fick veta att Jennie var min
5 years later and I am hospitalized at the paychiatric intensive care at a hospital in my hometown. Met some artistic people like myself and somehow found the motivation to dig up my old account and start posting again so hi. I haven’t been drawing much lately, but I have plenty of poems about mental health and other things so I will be posting them one after the other, with maturity and suicide trigger warnings. They are not pretty. But if anyone on here is still active, Hi! I am here I am alive
I'm trying to find a reason to make my devianart active again. I have taken many new and better photos and I can draw better drawings than what is uploaded here.. I just need to find the motivation.
Update on my animals. My big Dogue de Bordeaux Winston is dead and we now have a 1 year old Dogue de Bordeaux named Waldemar. My two dwarfhamsters Roxy and Jake died two months after each other, Roxy died in April. Both of them turned a little bit over 1 year old which is relatively young even for dwarfhamster. I now have three gerbils, one mother and two daughters. The mother's name is Big Mama and the daughters name's are Rikako and Sanga.
I s
Thank you so much for the Watch! I hope that you will like the things I post in the future
------------------------------------------------------------------------------- Want to see more from me? Check out my facebook page! www.facebook.com/CosplayDKkuro